Jag har följt rapporteringen om de försvunna fransmännen med en klump i magen. Med starka vindar och dålig sikt så är fjället en ogästvänlig plats. Nu har de hittat dem, och de verkar ha agerat klokt (efter att de råkat gått fel hittade de en liten stuga som de övernattade i). (Undrar förresten om jag inte träffat dem i Lapplandsfjällen förut…? Eller så ser alla pigga, skidåkande fransoser i 50-60-årsåldern likadana ut!)
Här går det att läsa mer om detta: http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/forsvunna-turister-hittade-nm4791318.aspx
Det är många som frågar mig om det inte är farligt att åka upp och tälta på vinterfjäll. Att det är kallt, att det blåser, att det snöar (eller att vi kan bli påkörda av snöskotrar). Svaret är: ja! Ja, det är farligt. Om man inte gör genomtänkta val. Om man inte planerar. Om man struntar i signaler om att man är hungrig eller trött. Men om jag bedömer att det blåser för mycket – då kör jag inte vidare. Är sikten kortare än till nästa ledkryss – då är det också läge att slå läger. Och så vidare, och så vidare.
För att vara ännu lite mer på den säkra sidan har jag skaffat en nödsändare. Det är väl inte direkt som att ringa en ambulans i Malmö, men det är ändå någon form av säkerhet att kunna skicka en gps-position till SOS om det skulle hända något. Jag fick tag i en begagnad SPOT Gen3 av en tjej som vandrat Gröna bandet; alternativet hade varit att hyra en sändare men jag slipper nu att krångla med att skicka saker hit och dit. Skönt!
5 dagar kvar, och packningen börjar vara under kontroll! (bortsett från att mina 24 lunchpåsar inte kommit; att skidorna fortfarande är på renovering och att jag inte gjort Rune-kakor än!)
Ett vykort från ingenstans 